- Julia Larsson -

När vi klev på tåget till Budapest blev vi så himla glada för lyckades knipa en egen kupé. Vi dukade upp lunch och var så glada så, tills vi upptäckte att vi var tvugna att byta till buss och sen ta ett till tåg. Men ändå. En egen kupé. Det var förresten sådanahär vagnar vi sov i ett par nätter, fast då var alltid alla sätena upptagna. Så sov gjorde vi förstås inte särskilt mycket.


En korv med bröd för 340, inte illa! Vi hade ganska kul åt de galna priserna och inte en enda människa på tågstationen kunde prata engelska. När vi bad om hjälp i turistinformationen suckade den tandlöse arbetaren högt och förstod varken vad vi menade med "center" eller "hotel" så tillslut gav vi upp och köpte varsin tunnelbane-biljett och så fick vi hjälp av en rar kille nere i tunnlarna.


Det var verkligen så himla roligt med deras pengar, när grabben i kassan på Bugerking vill ha ettusentvåhundrafemtio forint för ett helt vanligt whopper meal!


Det visade sig att Budapest var en himla fin stad och vi hade sådan himla tur att vi kom samma helg som det var massor konserter och marknad och trevligheter! (En cider kostade 700 forint.)




Nästa förmiddag gick vi i vad som kändes som världens längsta uppförsbacke, för det var så varmt, och när vi kom hela vägen upp så var vi vid slottet. Det var tjusigt.


På eftermiddagen gick vi till en kyrka som vi fått utpekad kvällen före.


På eftermiddagen la vi oss i gräset och tittade på molnen ett slag.