Lillplutten

Idag har jag varit barnvakt ett par timmar, och den lille herrn tycks äntligen ha kommit över förvirringen som uppstod när jag kom hem från Asien, och nu är vi återigen bästa vänner. Tre månader är en ytterst lång tid för någon som bara levt ett år, så det är väl inte helt underligt att hans minne av mig gömde sig längst in i förrådet.. Hur som helst är vi tillbaka på banan igen, himla kul!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0