- Julia Larsson -

Från Xi'an tog vi flyget till Guilin, en av våra bästa städer i Kina.

En dag åkte vi ut till en by uppe i bergen och där hade alla tjejer jättelångt (världens längsta) hår för dom klipper sig bara två gånger i hela livet om vi förstod rätt, och dessutom sparade dom det avklippta håret. Vi fick se en lite show där dom sjöng och visade gamla redskap och, såklart, håret. Och så fick vi smaka en klump med stekt ris (som jag inte åt) och en liten kopp med riste som smakade stjärt. Och när man skulle gå ut därifrån så nöp dom en jättehårt i rumpan.

Sen fick vi lunch (bland annat bamburör med ris i) och efter det gick vi i vad kändes som flera timmar på smala trappor uppför ett berg för att titta på risterasser. Fast det var så dimmigt så vi såg inte speciellt mycket, utan blev mest blöta. På toppen delade Malte och jag på en kexchoklad som han hittade i väskan.

Det var hur som helst fint ändå och när vi kom ner så passade vi på att fotografera oss lite.

Nudelfrukost på ett litet hak. Kostade ungefär fyra kronor.

Vi bodde precis vid en trevlig park i Guilin, och eftersom att det nyss varit nyår och hela Kina var ledigt så var det massvis med folk ute och pynt i varenda träd.

Från Guilin tog vi en liten endagsutflykt till Yangzhou. Det var en himla trevlig liten stad/by och på kvällen så var vi på en himla populär årig företällning, där det var massor lokala fiskare och annat folk som åkte runt i vattnet och det var massor fräna ljuseffekter.

Mer nudlar och hotellrummet (där satt förresten röret från handfatet till avloppet löst, så ibland trillade det av).

Från Guilin tog vi en nattbuss till Guangzhou. Det var minst sagt en hemsk resa, men med lite hjälp från en kines som kallade sig Frank (som hade pluggat i usa och därför kunde engelska) så hittade vi tillslut till ett trevligt hotell där vi kunde sova lite. På bilden: grillade ostron.

Vårat standardhak i Guangzhou. Här åt vi både frukost och lunch när det passade sig. (Jag tog dessutom samma rätt varje gång, fast ibland fick man sås och ibland inte, så lite variation blev det.)

På en marknad köpte sig Malte ett instrument som han tutade lite i.

Vi gick på Zoo för tjugofem kronor och klappade giraffer och tittade på pandorna till exempel.

Och nu har ni fått se litegrann utav varje stad vi besökte i Kina!

Nästa stopp: Hongkong!

Bananpannkaka! Bara vanlig pannkakssmet fast med mosad banan i och så ett par bananskivor som jag trycker ner i smeten precis när jag hällt den i stekpannan. Inte världens bästa recept kanske, men jag tycker minsann att det är gott ändå!

Det är dags att lämna huvudstaden. Det är lite knepigt att få biljetter, men andra gången vi går (till samma biljettkassa men en annan dag) till tågstationen får vi biljetter. Liggvagn i tjugo timmar. Extremt många stackars kineser står upp hela resan. Vi håller på att missa våran station, för ingen säger något. Vi snubblar hur som helst av, i Xi'an!

Så här flott bor vi i Xi'an. Det finns ingen värme (eller iallafall så får inte vi igång den) så vi sover fullt påklädda med flaskor som vi häller kokande vatten i, så vi inte fryser ihjäl. Dessutom så smäller det utanför, varje kväll. Det låter som någon har en pistol, men vi hoppas på fyrverkerier (som vi aldrig ser). Det kostar inte ens 80kr/natt.

I Xi'an åker vi och tittar på Terrakottarmén, det är en enorm samling med soldater (alla ser olika ut, med olika frisyr och ansikten och så) som skulle skydda kejsaren i hans nästa liv. Ett helt mini-kina under marken.

Till kvällsmat äter vi nudlar. Man bara kokar vatten i vattenkokaren och häller i kryddpåsarna (fast inte allt, för då blir det hemskt starkt).

Det blev en hel del banan och klementiner åt vi så det började växa ut ur öronen. Det ingick nästan aldrig frukost på hotellet, det fick man lösa bäst man ville själv.

I Xi'an slutar silkesvägen (om jag inte har blandat ihop städerna). Där fanns ganska många muslimer, och dom bodde lite i egna kvarter och där fanns det världens marknad med mat, mat, mat överallt. Vi åt kebab på lite kinesiskt vis!

Resan tog väldigt mycket längre tid än vad som är bekvämt för en flygresa, och maten var, som ni ser, inte någon höjdare. Förutom en liten chokladkaka som vi fick på första flyget. Mellanlandade gjorde vi i Istanbul.

Vi landar i Peking (Beijing). Taxichauffören på flygplatsen kan inte läsa vanliga bokstäver och det krävs lite krångel för att han ska förstå vilket hotell vi ska till. Trafiken är dessutom fantastisk, så det tar en himla lång tid i alla köer. Vi checkar in, provligger sängen och springer sedan ut för att skaffa mat. Vi ser en KFC skylt och jag övertalar Malte att vi ska äta där, men inte tusan hade dom några nuggets eller pomme där inte! Det var nämligen kedjan "Mr Lee" som har kopierat i princip allt (utom maten) från KFC. Intelligent som jag är tar jag nudlar första kvällen vi ska äta med pinnar. Kan säga att det gick sådär, hade nudelstänk över hela tröjan.. (och det blev nya och fler varenda dag efter det, så tillslut slutade jag bry mig.)

---

---

---

Nästa dag tar vi oss efter ett litet missöde med en cykeltaxi till Himelskafridens torg och Förjudna staden. Där var det så kinesiskt som det bara kan bli, himla roligt! (Har hur många bilder som helst här innifrån, det ser så himla fränt ut med alla lejon och hustaken!)

Efter det gick vi till en liten marknad där man kunde köpa diverse småkryp och annat trevligt. Vi höll oss till majskolvar.

---

---

---

Ny dag, nya äventyr. Vi hyrde bil och chaufför från hotellet och började med att åka till os-stadion ("fågelboet").

Sedan for vi till muren, och det var så himla fränt!!

Lunch åt vi på ett väldigt äckligt och kallt ställe (hygien vet de inte vad det är och inte har de värme inomhus heller, det kostar ju pengar). Dom försökte lura oss på massor pengar och tillslut, efter att ha prutat i kanske 30 min så nöjde vi oss och åkte vidare med väldigt dåligt humör.

---

---

---

Sedan bytte vi till ett billigare hotell. Och så här såg sovrumsdelen ut.

Och vi var på marknad.

Och så gick vi på en lite finare restaurang, där de faktiskt kunde prata lite halvtaskig engelska. Jag är ju dock lite kinkig med maten, så medans Malte åt pekinganka så tog jag någon bön-grej (som var jättelätt att äta med pinnar, för en gångs skull). Och så åt jag en fluffig "pannkaka" och när jag bad om att få lite sylt till den så fattade inte servitören så jag försökte förklara på alla möjliga sätt och ordet "jordgubbar" förstod han, och gick för att prata med kocken. Han kom, väldigt nöjd, tillbaka med en liten skål men "blue-strawberry-jam". Det var blåbärssylt, och troligtvis kunde han inte säga blåbär på engelska, eller visste inte skillnaden. Eller så försökte han lura mig, och hoppades att jag skulle tro att dessa blåa jordgubbar var någon fin specialitet. Gott var det iallafall.

Vi började med grillat bröd (som vi oftast gör, för det är så nedrans gott). Sen åt jag oxfilé och Malte åt gös. Till efterrätt valde jag nygräddad chokladbakelse med vaniljkesella och blåbär medans Malte tog hallontarte.

Asken är min absoluta favoritrestaurang, men jag har redan hittat en möjlig ersättare om det skulle bli så att vi flyttar till Malmö. Då blir det Victors som vi går till, när (om) studentekonomin tillåter..

Här om dagen var jag hemma hos Johanna, och hon hade lagat mat och gjort små cupcakes och köpt blommor och godis och örhängen till mig och som om det inte var nog så fick jag dessutom smaka hennes hemmagjorda macarons! Så himla trevligt så så kul att få preseneter, men allra, allra roligast att få träffa fina Johanna efter så här många månader!

Jag har varit hos tandläkaren, och där gjorde jag inte bara en undersökning, jag skaffade mig också ett såntdär avtal; så jag betalar en bestämd summa varje år, oavsett om jag måste rotfylla varenda tand eller om jag inte har ett enda hål. Och sen så har jag ställt mig i bostadskö. Och betalat med kort på internet för första gången utan assistans. Jag har också varit på frisikis&svettis och tagit mig igenom ett medelpass. Nu ska jag träffa min käre pojkvän.

Och jag är ledig ända till torsdag!

Idag har jag varit barnvakt ett par timmar, och den lille herrn tycks äntligen ha kommit över förvirringen som uppstod när jag kom hem från Asien, och nu är vi återigen bästa vänner. Tre månader är en ytterst lång tid för någon som bara levt ett år, så det är väl inte helt underligt att hans minne av mig gömde sig längst in i förrådet.. Hur som helst är vi tillbaka på banan igen, himla kul!

Såhär såg jag ut när jag tog spårvagnen in till centrum och införskaffade påskpresenter och fikade med Ella. Hon är himla fin, den tjejen!