- Julia Larsson -

Hej, hej, hallå!
Är hemma efter tre månader på vift, och kära hjärtanes vad det är skönt!
Allt känns väldigt konstigt och upp och ner, det är nog 30 grader kallare, dag när det brukar vara natt, alla pratar svenska, vattnet går att dricka, maten är god och jag behöver inte smörja mig i 50+ solkräm på ett par månader! Jag kommer längta tillbaka hemskt mycket, men just nu njuter jag av att mamma lagar mat och att jag får träffa alla här hemma igen. Och såklart, jag njuter en hel del av ett stort och fräsch badrum och min egna säng! Dessutom så blir jag vuxen och stor idag, och det känns jättekonstigt. Jag börjar iallafall mitt tjugonde år med träning (uppe vid sju för att infinna mig på gymmet halv nio), jag ska nämligen ta tag i det där på riktigt nu har jag bestämt. Och så är det massor beslut att ta, universitet, stad, framtid. Det blir minst sagt en spännande vår. Puss och på återseende.

Mitt i allt packande till Asien dimper det ner framkallade fotografier i brevlådan. Jag har beställt hem en hel massor bilder från balerna, studentveckan och ja, mest hela sommaren. (Fram till tågluffen. Dom bilderna har jag inte framkallat än. Det får bli ett projekt när jag kommer hem.) Och vet ni? När jag satt med alla bilderna i knät så kände jag att fy farao vilken bra sommar jag hade. Vi kikar lite.




Så här så känns det liksom inte som lika mycket, ni får bara se en liten del (för annars skulle jag somnat innan inlägget var färdigt) men ni kanske förstår lite granna. Sommaren började med studentveckan och jag behöver väl knappast säga så mycket om den. En fantastisk start på "det nya livet". Och resten av sommaren var full med massor god mat och himla trevliga saker som t.ex. midsommarfirande på viktorias land, femkamp i fyllingarum, promenader med anna och dagstripper till lite var stans. Och jordgubbar till förbannelse.. Jag jobbade väl ganska mycket egentligen (6 dagar i veckan...) men det känns inte som det nu i efterhand. Och jag tyckte inte det kändes som det då heller.. Jag fick somna varenda natt brevid min fina pojke och jag fick handla vilken mat jag ville och äta på tider som passade mig och ingen frågade vart jag skulle när jag klev ut genom dörren. Jag till och med joggade ett par varv i skogen! (Och snälla hjälp mig överleva tills jag kan flytta hemifrån i höst!) Nu ska jag välja klänning till imorgon kväll, för då ska jag hem till Johanna!

Upp och ner. Ner och upp. Det är så väldigt fint och bra och ingenting ska få förstöra. Men ändå, inuti, så gnager det, skaver och vill inte vara tyst. Kanske kommer det inte gå, kanske är det redan förlorat. Ingenting någonsin. Och det finns mer. Någonting annat. Som jag inte kan stoppa men samtidigt är det bara jag som kan. självdiciplin, självkänsla, självförtroende. Självdiciplin. Det ska inte få gå länge än det redan gjort.