- Julia Larsson -

I lördags var Malte och jag på Malmö Opera, och vet ni vad? Jag dör.

Det var ta mig tusan det bästa jag sett tror jag! Det var så himla magnifikt på alla sätt. Dansarna (från Skånes Dansteater), de är så himla bra. Koreografin (av Ben Wright) var exakt på pricken som jag önskat, hade inte velat ändra minsta rörelse. Och musiken. Hjälp. Edda Magnusson är så duktig, och musiken: Jónsi (Sigur rós)! En helt perfekt kombination och så himla bra att jag till en början inte trodde att det var möjligt att det spelades live, men orkestern såg jag och efter en liten stund knallade Edda in på scen. Det var nästan för bra för att vara sant, och jag älskar, älskar, älskar den där känslan. 

 

Gick därifrån alldeles upprymd över en alldeles fenomenal föreställning.

Men det gnagde också någonstans långt där inne.. En gång var jag på väg dit, hade siktet inställt på de här scenerna, de här föreställningarna. Hade dött för att få vara med och dansa i den här föreställningen. 

 

Titta på trailern. Det ger er kanske en aning om känslan och perfektionen i hela föreställningen.